Jag släpar mig fram som en halvt förlamad 93-åring, stönar och suckar varje gång jag måste resa mig från en stol eller soffa. När jag har suttit still för länge, och hunnit glömma min miserabla kroppsliga status och reser mig för snabbt, utbrister jag ett spontant (och väldigt förvånat) Aj!!??
- Det låter inte så skönt, tänker ni nu, men jag myser ändå, för jag har träningsvärk!!
Det är något härligt tillfredsställande i att uppleva hur musklerna ömmar och svider. Jag känner mig visserligen eländig, men samtidigt väldigt duktig. Jag tränade i onsdags och idag, fredag. Det stod ganska omedelbart klart att jag är ruskigt otränad. Men förutsättningarna för att ändra på det är alldeles utmärkta! På vårt jobb har våra hälsoinspiratörer gjort en fantastisk insats och pimpat upp vårt lilla oansenliga gym till en välutrustad träningshall. Där finns hopprep, pilatesboll, löpband, roddmaskin, motionscykel, crosstrainer, fria vikter, skivstång, och det bästa av allt: En sandsäck, handskar och mitsar. Happy days are here again!
Under en termin i min mest aktiva träningsperiod gick jag på kickboxning och älskade det!
Jag lärde mig rätt teknik (vem kunde tro att det inte bara var att dunka till?!) och fick bra träning samtidigt som det var roligt. Jag slog, svettades, kämpade, utstötte gutturala läten och hojtade så att jag skrämde slag på ett flertal deltagare.
Att få vråla, dunka och slå under kontrollerade former skänker den mest inbitne pacifist en ren och skär njutning, jag lovar. Prova själva så får ni se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar