Jag är inte bara en dagdrömmare, även om natten har jag i olika perioder en väldigt yvig och vild fantasi. Det finns ju en mängd teorier om varför man drömmer. Några menar att det är hjärnans sätt att bearbeta det som varit eller det som kommer att vara. Att vi plockar upp lösryckta ord, ansikten, minnen, händelser eller något du hört berättas och att du därefter skapar långa bildserier som du sedan kanske minns vid uppvaknandet beroende på om du befinner dig i REM-sömn eller inte.I morse vaknade jag med följande filmsnutt fastkletad i huvudet;
Det är fest. Jag befinner mig tillsammans med ett antal människor (troligtvis vänner) utanför en gay-klubb någonstans där vi ska in. Stämningen är hög, skratten många och vi är påtagligt berusade. Vi går arm i arm och diskuterar att vi glömt att kolla upp busstider för att ta oss hem, och någonstans förstår jag att vi är utomlands. Två av killarna slinker in i en gränd för att lätta på trycket och när de kommer tillbaka möter jag upp den ena i en passionerad omfamning, begraver ansiktet i hans skinnjacka varpå jag i glädje- och alkoholrus utbrister i klingande sång;
- Kom och följ mig fram, kom och ta min hand!
Känner ni igen den? Kärleken är evig, med Lena Philipsson...
Och vem det var jag omfamnade? Tja.... Gissa själva...
Tala om att kreativiteten flödar när man sover. Långt bortom verklighetens gränser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar