Om inte om hade funnits, heter det. Och tänk hur annorlunda mycket skulle vara då. Tänk om livet hade tagit en helt annan vändning. Om du i det där ögonblicket, när du står inför ett viktigt beslut som på det ena eller andra sättet kommer att påverka ditt liv och din framtid, hade valt annorlunda...
Jag har tidigare skrivit om att de enda två sakerna i livet man måste göra är att välja och dö. Det är de enda två ting vi inte kommer undan. Men vad kommer valen ifrån? Hur väljer vi, och vad påverkar våra val? Är det slumpen? Ödet? Noga övervägda beslut? Baserade på fakta eller känslor, eller kanske rentav lika delar av bägge? Är det rätt beslut? Var finns facit? Och om jag fattar fel beslut, kan jag ändra mig, eller måste jag leva med konsekvenserna resten av livet?
När jag tänker efter så är faktiskt den gamla klychan "med ålder kommer vishet" inte helt fel. Visst blir man lite klokare med åren? Inte så känslostyrd som i barndomen och i ungdomen, lite mer rationell och pragmatisk. Men kanske mer obenägen att släppa taget och chansa? En chans som faktiskt kan ge en avgörande utdelning? De flesta val är inte livsavgörande, de är små och snabba, där går man på "magkänslan". Märkligt att magkänslan är det som till största delen styr oss. Men vad består den av? Ett sjätte sinne? En förnimmelse eller spådom?
Empiriskt tänkande skulle jag tro. Vi baserar det mesta på tidigare erfarenheter och liknande situationer, men när vi ställs inför helt främmande och nya val, hur gör vi då? Väntar på ett tecken, en ingivelse eller kanske tar ett råd av någon annan. Går på magkänslan ändå, trots att vi famlar i mörkret, eller drar vi lott. Gamblar? Kanske... Beroende på insatsen och vad vi riskerar att förlora så kan det vara en väg. Har man inget eller lite att förlora så finns det ju allt att vinna. Om insatsen känns för hög och en eventuell förlust för stor så backar vi.
Det är frustrerande att veta att ingen har facit. Att det inte finns något "rätt" beslut. Bara ett beslut, och att följderna därav låter visa sig med tiden. Var och en får stå för sina val, med risken att ångra sig. Men ånger är en fruktansvärd känsla... Svart och kall äter den långsamt hål på en inifrån. Skapar röster inombords som gång på gång viskar att du valde fel. Att du borde... Skulle ha... Kunde ha... Och tyvärr är det vid den tidpunkten för sent... Alldeles för sent...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar