Blötdjur

Igår var ute på tur. Jag var i Stenungsund med motorcykeln, och när jag körde upp var det ju för all del fint väder. Solen lyste även om det blåste lite väl hårda vindar på motorvägen. Jag är inte så förtjust i att mata mil på motorväg och framför allt inte när det blåser. Det blev till att klämma åt benen hårt runt tanken och krama styret krampaktigt. Som en liten bonus var det gott om tung trafik på väg norrut och sidovindarna som långtradarna genererade blev stundom lite väl spännande. Men, solen lyste och turen ute på Orust blev fin. Långa kurviga småvägar i sol, det är lycka för en motorcyklist!
Idag var det dags att vända hem. Men den soliga söndagen hade övergått i en regnig måndag... Jag väntade ett tag och hoppades på att molnen skulle skingras, men mina hoppfulla blickar mot himlen visade sig inte hjälpa ett dugg. Regnet fortsatte att falla och jag insåg till sist att jag nog ändå inte skulle komma hem torr. Det var bara att bita ihop, dra igen alla dragkedjor och kardborrfästen som fanns, knäppa knapparna och dra iväg. Det var ganska blött. Faktiskt väldigt blött. Och kallt...
Efter några mil började jag känna hur vattnet trängde igenom sömmarna i kängorna, handskarna, jackan och till sist även skinnbyxorna. Jag frös... Regnet pärlade på visiret men efter att ha torkat det femtioelva gånger lät jag det vara. Gasade på lite extra istället för att komma hem så fort som möjligt. Passerade andra semesterfirare i sina bilar och en och annan olycklig medsyster eller bror på motorcykel.
Jag kunde åtminstone se fram emot en varm dusch och torra kläder när jag kom hem, till skillnad från de stackarna hojburna turisterna som jag passerade, med stor packning och tältet surrat hårt bakpå. Att sätta upp ett tält i ösregn, redan blöt och kall kan inte vara kul...
När jag kom hem kramade jag ur handskarna, hällde ut vattnet ur kängorna, hängde upp kläderna på tork och kunde till sist nå det ljuva målet, en lång och varm dusch. Härligt!